WWW dvs. World Wide Web är Tim Berners Lees, som arbetat vid CERN, benämning för hans förslag till ett Internet-baserat hypertextsystem år 1990. Det skulle förena Internets informationsresurser, vilka låg utspridda och kunde nås på många olika sätt och med många olika protokoll, till en lättanvänd användaranslutning.

Metoden som binder allt samman till en web dvs. ett nät i WWW är Ted Nelsons redan år 1965 hypertext-idé , i vilken man till vilket som helst ord kan koppla en länk, som hänvisar till annan information. För att demonstrera hypertext utvecklade Tim Berners Lee programspråket som helt enkelt kallades Hypertext Markup Language dvs. förkortat HTML, som grundar sig på ett omfattande strukturellt beskrivningsspråk SGML, vilket används av publikationsbranschen. Grundidén med HTML är att beskriva dokumentets struktur genom att t.ex. berätta vilken del av texten som är rubrik, framhävning eller citat och lämna den slutgiltiga utformningen över till användarens program och dataskärm. På grund av detta kan en synskadad person lyssna till HTML-dokument med en dator försedd med talsyntetisator och en användare av en grafisk terminalanslutning se på det i en för hans dator anpassad textform.

För att alstra världsomspännande hypertextnätverk från HTML krävs naturligtvis ett entydigt sätt att definiera länkar till andra dokument eller andra Internet-resurser. För detta ändamål finns Universal Resource Locator dvs. URL, som består av tre delar. Den första definierar dataöverföringsmetoden dvs. protokollet som skall användas såsom:

• ftp: Filöverföringsmetoden (File Transfer Protocol) för överföring av program, text och bilder. Offentliga program finns att få med anonymous-identifikationen till exempel från NIC.FUNET.FI datorn. FTP var Internets första tillämpning av filöverföring.
• telnet: TELNET för fjärrterminalkontakter till andra datorer. Offentliga databaser låg oftast bakom en terminalanslutning och de flesta hade sina egna kommandospråk. Numera har många sin egen HTML-baserade anslutning.
• mailto:I ARPANET gav kommunikationsbehovet mellan människor snabbt upphov till elektronisk post, avskild från dataöverföring, vilket på nutida Internet överförs med SMTP-protokollet elektronisk post (Simple Mail Transfer Protocol). Elektronisk post var en av de få tjänster som fungerade i nästan alla datornät med hjälp av postanfart och komplicerade adresser, vilka användarna var tvungna att kopiera för hand och därtill ytterligare transformera i sitt huvud så att det passade i deras system. Elektronisk post användes också mycket till fjärrbruk av olika tjänster.
• http: dvs. Hypertext Transport Protocol, som är en enkom för WWW planerad snabb och enkel förbindelsemetod .

URL:s andra del meddelar generellt adressen till datorn där tjänsten finns och den kan innehålla specifikationer såsom användaridentifikation eller portnummer. Med hjälp av den kan avsökarna reda ut var de skall öppna en TCP/IP förbindelse. Exempel

ftp://ftp.funet.fi/

Öppnar förbindelsen till FTP-servicen i FTP.FUNET.FI datorn

telnet://hyk2.helsinki.fi/

Öppnar förbindelsen till Finlands nationalbibliografis databas FENNICA

 

mailto://testaaja@nic.funet.fi/

Startar sändningen av elektronisk post till adressen testaren@nic.funet.fi

http://www.csc.fi/

Bildar förbindelsen till CSC:s hemsidor

 

Och till slut, URL-serverns slutdel innehåller serverns interna referens, som kan vara en filstig eller t.ex. parametrarna till databassökningen. Till exempel http://www.csc.fi/suomi/funet/funet-esittely.html öppnar i www.csc.fi datorn i funet-esittely.html filen som finns i /suomi/funet/-indexen

Och på NWI.FUNET.FI-sökdatorn inmatade sökordet FUNET ändras automatiskt till följande URL som innehåller databasens parametrar:

http://nwi.funet.fi/cgi-bin/egwcgi/egwirtcl/nwisearch.tcl/lang=fi?entry=URL&host=nwi2.funet.fi%3A2100%2FDefault&format=normal

Den sista delen från lang=fi framåt, innehåller alltså parametrar för programmet nwisearch.tcl för sökningen. Flera stora WWW-sidor uppbyggs också nuförtiden med hjälp av databasen individuellt för varje användare.

 

 

I framtiden strävar man efter att dela ut URI-identifierare, som motsvarar ISBN numret i tryckalster, med vilka resursen skulle hittas fastän den hade bytt server eller kopierats åt olika håll på nätet.